Livet går inte att läsa sig till på en prestigefull utbildning, inte ens den allra högsta, inte ens på Harvard :P
Livet måste levas och kunskap är fullständigt intetsägande om det inte lärs in efter att vi har begripit oss på det. Först då blir du visare.
Jag har nyligen träffat en kvinna och det har väckt otroligt mycket känslor och tankar och skapat förvirring i mitt inre. Jag har försökt finna svar hos mig själv, men inte tänkt på om jag vill ha ett klokt svar så måste jag också fråga klokt.
Det är lätt att försöka ändra på andra, och när en konflikt har uppstått har min sista tanke varit; kan jag ändra på mig själv? Jag kan ändra på mig själv och faktum är att jag är den enda personen i världen jag kan ändra på.
Att uppmärksamma andras behov är att se sina egna tydligare. Jag kan med glädje tillfredsställa min flickväns, mina familjs och mina vänners behov. Därför att dessa personer är mycket viktiga för mig och jag mår bra av att veta att de mår bra. En stor anledning till att jag kan göra saker för andra är för att jag ser till mina egna behov också. Och genom att vara snäll mot andra måste man se deras behov och då ser man sina egna bättre. Behov man kanske hade glömt av annars.
Jag har rest mycket och därmed funnit många nya platser, men det är inte att finna nya platser som har gett mig någonting, utan att se med nya ögon. För under mina resor har jag utvecklat mig själv. Fått fler och nya perspektiv. Och insikt om vem jag är i allt detta.
Livet är som en illusion där en verklighet blandas med våra personliga upplevelser. Vi upplever maktlöshet och oförmåga att själva kontrollera livet som en brist av frihet. Men vi är dömda till frihet som människor. Vi väljer varje vaken sekund. Varje val har dock ett pris, öppnar du en dörr kanske du stänger en annan och vi kan tyvärr inte se igenom dörrar.
Mycket beror det på att det finns ingen annan tid än nuet, det som har varit och det som ska bli sker i samma ögonblick då droppen faller i vattenytan. Ringar bildas, har bildats och kommer att bildas, allt i samma stund.
Många personer kanske tycker att jag är en anal och fördomsfull person ibland därför att jag lägger stor vikt vid hur människor uttrycker sig. Jag kan ge ett exempel; en kvinna sa till mig en gång; -"Jag älskar dig av hela mitt hjärta."
Men egentligen borde hon ha sagt; -"Jag älskar dig med hela min hjärna."
Hon var som många andra upp till bredden fylld med föruppfattade meningar vilket hindrade henne från att få uppleva riktig kärlek. Jag frågade henne vad hon tyckte om mest med mig och fick till svars; -"Dina ögon, din kropp, att du har en god ekonomi, att du klär dig fint, att du har så god etikett och... jada jada jada..."
Inget hon sade hade med mitt inre att göra, min själ var dold för henne bakom alla föruppfattade meningar. Kärleken var där men för mycket hinder låg ivägen för att det skulle kunna bli något.
Kärleken klär oss som en julgran.
Först sätter han fast oss i julgransfoten och ser till att vi står stadigt. (Vi älskar oss själva och utan det välter vi oavsett vad som händer).
Sedan klär han oss med glitter och prydnader. (Vi har vänner, familj, en mening och våra liv ser inte så dystra och tomma ut).
Sist fäster han en stjärna på toppen. När granen står stadigt och har ett rikt liv, är stjärnan på toppen guldkanten, pricken över i:et, grädden på moset. Kärleken ger oss förmågan att hålla en annan person än oss själva högst, att våga ge av sig själv till någon annan utan att riskera falla.
Jag tackar kärleken för min stjärna som bjuder mig på middag ikväll :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar