En bön

Ave Maria, gratia plena
Dóminus tecum
Benedicta tu in muliéribus
et benedictus fructus ventris tui, IESUS
Sancta Maria, mater Dei
Ora pro nobis peccatóribus
nunc et in hora mortis nostrae
Amen.

Dyra erfarenheter

Befinner mig på fræmmande mark. På væg till mystikens kontinent, finns flera. Men vilken av dem tænker jag inte avsløja. Før mig ær værlden till før att utforska och innan jag dør så vill jag vidga mina vyer, få fler perspektiv, insupa dofter, njuta eller avskræckas av nya smaker, utsætta mitt hjærta før adrenalin, førstå værlden och så många kulturer jag hinner med.

Imorgon befinner jag mig på en plats som skulle ta dig år att vandra till. Vad hæftigt det ær med dagens teknik och mekanik. Några timmar och du har sparat ett helt år. Men iofs missat vægen dit.

Jag imponeras mest av eldsjælar, sjælar som ser, andas, ær ØPPNA. En av mina læsare ær en eldsjæl. Jag hoppas att du och jag kan ses inom snar framtid och diskuttera som vi brukar, det ær alltid lika givande.

Mitt liv ær alltid spænnande, som en hollywoodfilm brukar folk jag lær kænna sæga.
Nu ær det mer spænnande æn någonsin. Berættelser skapas som jag bara berættar før de jag finner næra mitt hjærta och tycke.

DOWN

Idag känns allt som kulisser och levandet latent...

Ett byte

Ett korn ligger och vilar; samlar på sig fler korn; börjar nöta.
En samling korn ligger och skaver; smälter samman; som en tryckande sten.

Om du var jag skulle du förstå, om jag var du skulle jag gå ovetandes.

Jag hade frågat vad som stod till. Jag skulle undra varför du ibland såg dyster ut i ljusa stunder. Grubblat över dina stunder av plötslig frånvaro; om jag var du...

Jag skulle naivt yttra mig om fasta rumpor, heta kroppar och prata om min romans jag hade, innan den med dig.

Jag skulle påpeka skillnaden mellan dig och personen i min förra romans och jag skulle umgås med dennes vänner i mitt yrke.

Jag kanske skulle ifrågasätta din tillit titt som tätt och sedan ta för givet att du inte hade någon. Fastän du hade tillit till mig skulle jag visa på hur obetydlig tilliten är och räknat upp risker, dilemman och eventuella hot. För att se hur du reagerade, blev du upprörd hade jag tagit för givet att din plötsliga frånvaro; bristen på ett leende berodde på svartsjuka.

Förändring?

Världen är en intressant plats. Det är den enda plats som vi har gemensamt. Det finns även andra platser än de som ryms i Universum; abstrakta platser som vi bara kan besöka med hjälp av tankens kraft. Vi kan inte se, lukta, smaka, höra eller känna dessa platser, dessa världar.

Vi försöker klura ut världen vi lever i. Genom att studera och utforska den, vi söker efter vår plats i världen och försöker förstå hur allting fungerar.

-"Vem är jag?"
-"Vad är meningen med livet och mitt liv?"
-"Hur och vad ska jag göra för att finna klarhet?"
-"Hur ser min framtid ut?"
-"När sker förändring?"

Vi vill att andra ska ge oss svaren.

Personen du är har du skrivit, skrivs varje sekund och kommer att skrivas mer om. Och DU är författaren.

Det enda stället du kan söka svar på är i dig själv, vad som känns rätt, magkänslan, hjärtats röst. Det är din värld och den är perfekt. Du kommer aldrig att hitta svar på allt, hur mycket du än söker eller förändrar dig. Därför att man lever NU, NU, NU. Imorgon kan du vara död och varför leva sista tiden i någon annans skor?

Njut av livet, av alla små saker och ta hand om dina nära och dig själv. Gör det som känns rätt och passa på att dela med dig av det goda så får du gott tillbaka.

Svaren ligger i att leva och i allt du gör i livet, i själva upplevelserna.
Så ta det lugnt och lev i harmoni.

OBS!!!
Mår du inte bra psykiskt eller fysiskt så ska du inte vara rädd för att söka hjälp från andra. Det får dig att må bättre! Mitt inlägg utgår ifrån att man mår bra psykiskt.

Jag vill verkligen rekommendera en person som hjälper människor som känner sig vilse i livet och behöver hitta tillbaka till sig själva. Det fina med det är att du väljer själv vad du tycker det är värt, hon är en eldsjäl som brinner för att hjälpa människor.

Kolla in hennes sida: www.inresanning.se

Vin för själen

Alla vill må bra. Vad innebär det då att må bra? Jag tycker att ordval är väldigt viktigt. Jag kan må bra, just nu mår jag bra. Mår jag inte bra om jag inte får fritt utlopp för mina positiva känslor?

Man säger att kroppen hör ihop med själen. Men om själen vill krama någon för att den mår bra och tycker om en annan person så måste kroppen krama henne/honom. Men om den andra personen då inte vill ta emot kramen man har att ge. Förhindras då min själ att må bra? Jag tror det. Vad tror du?

Om man tänker sig en vinkännare, han är expert på vin. Han har utbildning och lång erfarenhet. Han vet allt om viner och allt som går att relatera till vin. När det gäller vin litar folk blint på honom.
1). Vad är en expert? - en person som är kvalificerad inom ett ämne och/eller har skrivit en avhandling i ämnet.
2). Vad baseras hans kunskap om viner på? - erfarenhet, kunskap.
3). Varifrån kommer kunskapen? - Historien, andras erfarenhet, tiden som har varit.

Tänk er att han skulle smaka på ett helt nytt vin, med en helt ny doft och smak. Vanligtvis skulle han beskriva vinet utifrån smaker han känt och läst om. Men det är helt nytt. Det enda han kan säga om vinet nu är; "Jag gillar det." eller "Jag gillar inte det."

För mig är det här intressant. Verkligheten är grundad i dåtid, vi använder oss av dåtiden för att förklara och identifiera saker som händer i nutiden. Har vi gamla sår och tråkiga erfarenheter så speglas dem av i nutiden och i framtiden om vi inte reder ut det i nutiden. Därför är det viktigt att då och då ta en stund där du låter dig själv må dåligt i det som har varit och bearbetar det. Tala med någon du litar på, rensa bort det negativa så nutiden blir mer positiv och du får lättare att se de nya nyanserna i nutiden.

Plötsligt

Igår var det nio år sedan min lillasyster överlevde sin cancer. Det väcker minnen, känslor och tankar. Jag blir glad över att tänka på hur bra hon har haft det före och speciellt efter hon besegrade cancern. Det var verkligen en seger, hon är en vinnare och den starkaste kvinnan jag känner.

Jag minns hur allt började, hur hon började känna sig svag. Jag minns när min mamma bad mig följa med in ett rum och varje sekund därefter, hur hennes kropp tappade all energi och hon satte sig i sängen och grät. Hennes förtvivlan, maktlöshet och bedjan i blicken. Jag minns orden så väl, sen minns jag inte så mycket på ett tag.
För mycket att ta in.

Lina var tapper, hon var 15 år men förstod ändå att hon måste vara stark mentalt och fokusera på att leva vidare. Det skar i mitt hjärta att se henne förlora hår, falla i golvet, må dåligt, vara 15 år och inte veta om man får fortsätta vara kvar på denna jord eller inte. Men ni skulle sett hennes viljestyrka, den lyste rakt igenom allt och smittade av sig på alla andra.

Idag sprudlar hon av energi, vilket är hennes kännetecken. Hon spelar fortfarande volleyboll, fast nu på högsta nivå. Proffsvolley ute i Europa. Hon följer sitt hjärta.

Min storasysters svärmor ligger sjuk i cancer i mage och lever och har högst en månad kvar. Det kommer plötsligare än man kan ana... Ena stunden är allt bra...och PANG! så kommer ett besked.

Att man är frisk, det ska man vara tacksam över, galet tacksam! Och man ska ta vara på livet, lyssna till sitt hjärta och försöka följa det så gott man kan. För det hinner ifatt dig om du ignorerar vad det säger.

Längtan, tankar, en stjärna, nya ögon och ett brinnande hjärta!

Livet går inte att läsa sig till på en prestigefull utbildning, inte ens den allra högsta, inte ens på Harvard :P

Livet måste levas och kunskap är fullständigt intetsägande om det inte lärs in efter att vi har begripit oss på det. Först då blir du visare.

Jag har nyligen träffat en kvinna och det har väckt otroligt mycket känslor och tankar och skapat förvirring i mitt inre. Jag har försökt finna svar hos mig själv, men inte tänkt på om jag vill ha ett klokt svar så måste jag också fråga klokt.

Det är lätt att försöka ändra på andra, och när en konflikt har uppstått har min sista tanke varit; kan jag ändra på mig själv? Jag kan ändra på mig själv och faktum är att jag är den enda personen i världen jag kan ändra på.

Att uppmärksamma andras behov är att se sina egna tydligare. Jag kan med glädje tillfredsställa min flickväns, mina familjs och mina vänners behov. Därför att dessa personer är mycket viktiga för mig och jag mår bra av att veta att de mår bra. En stor anledning till att jag kan göra saker för andra är för att jag ser till mina egna behov också. Och genom att vara snäll mot andra måste man se deras behov och då ser man sina egna bättre. Behov man kanske hade glömt av annars.

Jag har rest mycket och därmed funnit många nya platser, men det är inte att finna nya platser som har gett mig någonting, utan att se med nya ögon. För under mina resor har jag utvecklat mig själv. Fått fler och nya perspektiv. Och insikt om vem jag är i allt detta.
Livet är som en illusion där en verklighet blandas med våra personliga upplevelser. Vi upplever maktlöshet och oförmåga att själva kontrollera livet som en brist av frihet. Men vi är dömda till frihet som människor. Vi väljer varje vaken sekund. Varje val har dock ett pris, öppnar du en dörr kanske du stänger en annan och vi kan tyvärr inte se igenom dörrar.

Mycket beror det på att det finns ingen annan tid än nuet, det som har varit och det som ska bli sker i samma ögonblick då droppen faller i vattenytan. Ringar bildas, har bildats och kommer att bildas, allt i samma stund.

Många personer kanske tycker att jag är en anal och fördomsfull person ibland därför att jag lägger stor vikt vid hur människor uttrycker sig. Jag kan ge ett exempel; en kvinna sa till mig en gång; -"Jag älskar dig av hela mitt hjärta."
Men egentligen borde hon ha sagt; -"Jag älskar dig med hela min hjärna."
Hon var som många andra upp till bredden fylld med föruppfattade meningar vilket hindrade henne från att få uppleva riktig kärlek. Jag frågade henne vad hon tyckte om mest med mig och fick till svars; -"Dina ögon, din kropp, att du har en god ekonomi, att du klär dig fint, att du har så god etikett och... jada jada jada..."
Inget hon sade hade med mitt inre att göra, min själ var dold för henne bakom alla föruppfattade meningar. Kärleken var där men för mycket hinder låg ivägen för att det skulle kunna bli något.

Kärleken klär oss som en julgran.
Först sätter han fast oss i julgransfoten och ser till att vi står stadigt. (Vi älskar oss själva och utan det välter vi oavsett vad som händer).
Sedan klär han oss med glitter och prydnader. (Vi har vänner, familj, en mening och våra liv ser inte så dystra och tomma ut).
Sist fäster han en stjärna på toppen. När granen står stadigt och har ett rikt liv, är stjärnan på toppen guldkanten, pricken över i:et, grädden på moset. Kärleken ger oss förmågan att hålla en annan person än oss själva högst, att våga ge av sig själv till någon annan utan att riskera falla.

Jag tackar kärleken för min stjärna som bjuder mig på middag ikväll :D

Så har det alltid varit!

Det är lustigt hur vi människor aldrig riktigt växer upp. De flesta förlorar barnasinnet men alla har kvar små föreställningar om hur livet ska vara som kommer från våra lekar som barn.
Det är våra kulturella traditioner som lärs in via lek och även ibland som vett och etikett. Vi skänker inte mycket tankeverksamhet åt dessa seder utan anförtror oss till våra förfäders förstånd och moral.

Detta kan vi vid några tillfällen i livet stanna upp och fundera över, men när vi går på automatik så låter vi alla dessa förprogrammerade föreställningarna härja fritt. Och om någon ifrågasätter våra traditioner tar vi instiktivt våra förfäders sida och lägger fram argument som vi i stunden märker inte är riktigt hållbara.

Ödmjukhet

När det dyker upp händelser som utplånar min sinnesro, får smärtan mig ofta att be "det jag tror på" om klarsyn att förstå min del i det som skett. Jag erkänner min maktlöshet och ber ödmjukt om förmågan att acceptera. Jag försöker se hur mina karaktärsfel har bidragit till situationen. Kunde jag ha varit tålmodigare? Var jag intolerant? Envisades jag med att få det på mitt vis? Var jag rädd? Allt eftersom mina fel uppenbaras, lägger jag undan min självtillit och ber ödmjukt "det jag tror på" avlägsna mina brister. Själva situationen förändras kanske inte. Men när jag övar mig i ödmjukhet, får jag njuta av den frid och sinnesro som naturligt följer av att jag sätter all min lit till en kraft starkare än min egen. Vad jag tror på spelar ingen roll, det är MIN tro.

För några år sedan sade en god vän till familjen följande till mig;

"Om någon gör oss illa och vi blir irriterade, så har också vi fel."

När jag insåg detta blev jag fri...

Tack!

Det är starkt; absolut inte logiskt; men ingen tvekan finns. Det är självklart men det är inte odödligt. Det är mellan två själar; två pulserande kroppar; två olika världar. En kraft som inte kräver mer än att tas emot. Sålänge strömmen mellan de två själarna flödar fritt är det en kraft starkare än någon annan kraft.

Det jag skriver om kan skrämma många av olika anledningar. Det är känslornas drottning; en känsla med övernaturlig förmåga. Du har kraften inom dig och den omsluter dig från alla håll, från alla ting och levande varelser. Från alla livets element. Men det växer i ditt hjärta.

Jag känner flera personer som fruktar denna kraft, Kärleken.

De har kommit i närheten av den, själv eller sett den hos andra och förlorat den eller sett den falla. De har hört talas om den, sett den på bio, läst om den i böcker och fantiserat om den.

Deras hjärtan skriker efter den högre än tankarna och hjärtat sänder ut signaler att det är redo utan att personen som omsluter hjärtat är redo.

Kärleken måste tas emot villkorslöst, inga rädslor får vara i vägen. Inga krav får ställas på din älskade. Kärlek ger inte dig trygghet, tak över huvudet, mat på bordet, semester, en ny bil, en god hälsa, framgång. Kärlek ger dig Kärlek.

Äkta ren Kärlek är bättre än allt du kan få, om du tar in den helt i ditt hjärta.

No me importe

I've realized a lot of things lately. Mostly things about myself. That my ego was bigger then I thought for example. I always care too much of what other people say or do. I sometimes dislike a person and avoid them because I think they are stupid or talk about same thing every time. But, that got nothing to do with me. That is their lifes. I guess I have too let live a bit more.

Never say never

What happends when the mirror on the wall tells you that you're not the most beautyful person in the world? Where does the limits go? How can you be sure that the mirror are telling you the truth? If you don't have a magical talking mirror, who's telling you what is beautyful? Is it you? Is it all the advertising companies on tv, magazines, fucking hell.. let's simplify it EVERYWHERE...? Or is it what your friends think, or what they've seen on tv, magazines...fucking everywhere? Or is it the terror and opression from your teenage memories? Well...

I'll never be the man that you want me to be, Im down with that, are you? There'll always be something that I do or say and you won't agree. That's my individuality, my dna, how life has created me, pure and simple orginality. Even though some of you get pissed off and mad at me. That's how it is and will be... until death do us apart. I'll never be the freshest, I'll never be the smartest, the hardest, the smoothest, best in the world.

But for someone I can be all she or he ever need, and I'll never give up, you can never hold me down. Life for me have never been easy but I always try to be positive and guess what? I never say never! Im a friend for life, Im a friend for you, am I beautyful? I think so sometimes, do you? I don't know, but depending on who you are, I care or don't give beeb about it. If a stranger says Im ugly..so what? If a close friend says Im ugly, I laugh about it and respect his honest opinion. If a woman I hold dear thinks Im ugly, I die inside a bit. If I think Im ugly, SO what?!?

The most important is that you attract what attracts you. That's why the flowers grow in the open so they can attract the sun, the rain and one single butterfly. And that's why this planet uses it's force of gravity to keep the flowers here with us. What the flowers think of themself has no meaning of it's happiness or survival.

That's why the fire in my soul is blazing up and puts a gloria over life. Cause I attract the one who attracts me the most. I only dared to hope beeing a single page in her diary but now I hope that this is life's blessing for me. If so I'll never ask for anything more!